Medan klockan tickar

Sekunder, minuter, timmar, dagar, veckor, månader. Tillslut har allt banat iväg till långa diffusa år. Gamla värdefulla minnen blir med tiden alltmer bleka, och förlorar sina värden - för att därefter helt försvinna. Vi låtsas, intalar oss och lurar sinnet i hopp om någon slags harmoni. Ett själslugn som aldrig kommer existera. Eller kommer det? 

 

 

Men Lotta för helvete, jag får ångest när du skriver sådär.

När jag blev gravid och när Bella kom har jag verkligen försökt att suga åt mig dagen och njuta av henne. Men tiden går alldeles för fort.

Fina du!
Skitsnyggt halsband också!

Gud vad du är vacker! :)