Förklaring?

Ja, hallå igen.
 
Mitt förra inlägg var tydligen en aningen deprimerande, har jag fått höra. Egentligen kan jag inte förstå varför, men troligtvis ses inte nuet på samma vis av er läsare om ni ställde er frågande till innehållet. I mina ögon är dagens situation uppenbar. Den ordinäre svensken lever i bankens värld, med flådigt hus, dyr bil, kanske båt, sommarstuga i Spanien, platt-tv och senaste stereoanläggningen - men äger, ja just det, INGENTING. Kanske har frugan opererat tuttarna, alternativt injekterat nervförlamande medel i fejset (botox), eller möjligtvis skaffat sig en anknäbb (läppförstoring). Detta med lånade pengar, såklart, vilket per definition innebär att en människas utseende kan ägas av banken. Bisarrt och helt makalöst idiotiskt, både tanken på att folk faktiskt lånar pengar till att deformera sina kroppar, men också att det utlånas pengar till sådant. Det är ju skitlätt att konsumera, då du inte behöver inneha de monetära medel som krävs för att införskaffa det du vill ha. Avbetalning is the shit, med andra ord, så länge du kan betala dina räkningar. Vad händer annars? - Jo, det som inte är ditt tas ifrån dig. Snacka om frihet va?
 
Sen var det mitt uttalande gällande "den indolenta generationen". Precis som jag skrev anser jag att ett MYCKET STORT procenttal i min generation bokstavligt talat är idioter. Höjden av kreativitet innebär att fota sig själv i spegeln, och helst då på gymmet. Varför vet jag inte, men jag antar att det är någonting som just nu är "inne". Man tränar för "likes" på Facebook, Instagram och vafan allt som nu finns. Sen häller man i sig sprit under helgerna, för det är ju hälsokuren Nr. 1. I övrigt spenderar man sin tid på att gnälla, tycka synd om sig själv eller vurma för exempelvis djurs rättigheter. Man anser att alla har skyldigheter, utom en själv. Blir man av med jobbet är det någon annans fel, exempelvis. Ja, listan kan göras lång. För lång. Därför avslutar jag nu här, innan jag blir riktigt irriterad.
 
 
Gick det lättare att förstå min poäng i detta inlägg? Jag hoppas det.. 
 
Sen vill jag bara lägga till - Jag lever ett väldigt lyckligt liv, gör det jag vill och spenderar dagarna med den bästa människan i världen. Det är troligtvis därför jag irriterar mig på alla andra, som gnäller och kvider om allt hela tiden. Det är nämligen ingen annan än du själv som kan skapa din vardag. 

Den indolenta generationen

God morgon.
 
I vanlig ordning har jag inte idats blogga. Livet i sig tar sin tid, vilket gör att den virtuella världen känns ganska avlägsen och intet värd att prioritera på den dagliga agendan. Ju mer tid jag spenderar i verkligheten, i dess rätta benämning, får mig att se vilken lögn gemene man lever i. Ignorans är inte idag ett undantag, utan ett uppenbart och oroväckande problem. Likt döda fiskar följer folket motståndslöst strömmen, liksom ser endast åt det håll ljuset riktas. Förmågan att tänka själv, liksom läsa mellan rader, existerar (i allmänhet) inte längre. Jag finner detta väldigt skrämmande. Enormt skrämmande. Bara tanken på att min generation en dag skall överta det ansvar som idag vilar på våra fäder liksom mödrar, får mig att inse att den värld vi idag lever i snart är förbrukad. I mina ögon utgör nämligen den generationen de sista tänkande individerna. Min generation utgör en manipulerad, tragisk och zombiefierad massa. Levande döda som tänker det de enligt programmering skall tänka, ser vad de skall se liksom "handlar" därefter. All essentiell kunskap är förlorad, och gapande står vi inför våra makthavare med tron att dessa skall föda oss, vårda oss samt lösa de problem som vi står inför. Vi är sönderavlade hundar, bokstavligt talat. Överlevnad är inte längre en naturlig instinkt, utan något vi teoretiskt liksom praktiskt måste lära oss den dag  grytan kokar över. Vi lever i en rosa bubbla, där vi tycks tro att allt skall servera oss på silverfat, och banken utgör vår mecenat. En sponsor som tillåter oss att konsumera de överdådligheter som annars varit ouppnåeliga ting. Vi äger allt, men ändå ingenting. Vi är frihetsberövade lakejer, som endast lever tack vare löftet om återbetalning...
 
Uj. Detta inlägg blev något utav en frustrerande utandning.

Lite arbete

Tycker ni att jag är dålig på att dela med mig av arbete? Här är lite exempelbilder från senaste fotograferingen för BPL med Pauline som modell! :)
 
Vad tycks? Ett slarvigt (och lågupplöst) ihoppsatt kollage dock.
 
 

Ordbajs

Oj, hej, igen..
 
Nu var det ett tag sedan igen. Jag har publicerat lite snabba inlägg då och då, för att folk skall förstå att denna bloggen fortfarande existerar. Livet rusar framåt i rask takt, och det känns nästan som att man inte hänger med alla gånger.
 
I vanlig ordning har hundträning tagit största delen av vår tid här hemma. P har utöver detta arbetat med musiken, och jag är verkligen imponerad av hur mycket min älskling kan åstadkomma utöver livet i övrigt. Han är bäst, oslagbar och något utöver ALLT annat här på jorden. Så är det verkligen. Han får mig att häpna varje dag! Jag har en sådan otrolig tur att få dela livet med en sådan fin och respektfull människa. Han är mitt livs kärlek, min bäste vän och livskamrat.
 
Med hundarna är allt bara bra. Lusen har börjat visa enorma framsteg i skogen, och Remu är så duktig som han bara kan bli. Vi är så stolta över våra fyrbenta små vänner! Hemi växer fortfarande i rask takt, och är världens goaste och mysigaste lilla "mammut" ;)

Nu blir det Polka-glass med älsklingen till lite TV.

Hörs snart!

In death

 

In death I will remain,
the guardian force that will lead your way.

 

Through driving rain you shall feel my precense,
and the cold, scurrying northern squalls shall bare my voice.

 

As darkness falls I stand beside you,
and my gaze shall guide you like the polar star.

 

And then, when the midnight sun doth blind your eyes,
It is I, that walk towards you.