Tiden går...
Jag har noterat av flera av er anser att jag borde blogga oftare. Jag beklagar min frånvaro här på bloggen. Dock är det roligt att ni har intresse av att läsa om min vardag ;) Livet i sig är rätt hektiskt nuförtiden, vi jobbar på i rätt rask takt om jag säger så. Vi har haft diverse evenemang på farmen, med bland annat mästerkocken Leif himself. Vi hade även en spelning med fd idolvinnaren Markus. Nu den 25e oktober kommer Jan Johanssons söner och tolkar faderns alster i jazzens toner. Jäkligt häftigt, och det skall bli väldigt roligt att lyssna!
I övrigt arbetar jag i butiken. Vi får hela tiden in nya läckerheter. Denna vecka har vi en drive på O d d Molly. Köp en skitsnygg kofta och få ett linne på köpet! ;)
Mannen har varit på hemmaplan den senaste tiden. Vilket uppskattas av oss övriga i familjen. När inte P är hemma blir mitt liv mycket sämre. Musiken är dock fortfarande det centrala i våra liv, och han jobbar från morgon till kväll. Det är svårt att inte imponeras av hans driv och passion för det han gör. Att hans arbete sedan resulterar i det bästa i svensk musikhistoria är ju inte konstigt ;) Hehe, jag har rätt att skryta över det bästa jag har!
Jag går just nu även på medicin. Jag har haft fruktansvärd ångest över att jag mitt i allt drabbades av akne, som vägrade försvinna. Så nu äter jag antibiotika sedan en månad tillbaka. Det verkar som att problemen blivit bättre, men än väntar två månader med kuren. Det värsta med medicinen är att den tär på min hud. Så ini helvete. Vanlig hudlotion bränner till och från som eld, och solexponering är bara att glömma. Mitt hår har tappat all glans och den allmänna statusen är på det stora hela är dålig. Biverkningarna innebär bland annat buksmärta, illamående och yrsel. Det är ju med handen på hjärtat ganska sämst. P tyckte väl inte att jag skulle påbörja behandlingen ifrån början, men alla jäkla utslag påverkade mig så fruktansvärt psykiskt. Jag ville inte ens se mig själv i spegeln, och när jag efter ett tag såg tecken på ärr fick jag nog. Nu är det bara att bita ihop. Till veckan skall jag till läkaren för koll. Om det behövs kommer jag även att skypa med en hudläkare för råd och eventuell ändring av medicinering.. Tänk att något så fånigt som hudutslag kan påverka ens liv så fruktansvärt. Jag blev ju fasen asocial tillslut, ville inte se folk i ögonen och började utveckla ovanor som att dölja ansiktet med handen. Ja, ni fattar... Suck. Pinsamt..... Jaja. Nu är det bara att vänta och se!
För att bryta den negativa tonen efter förra stycket måste jag även få skryta över vår Lusvovve! Förra veckan ställde hon en ståtlig älgtjur! Vi är så glada och stolta. Älskade bajshund!! Nu när hösten har drivit bort sommarvärmen är det även dags för fysträning med hundarna. Jag har bestämt att jag skall beställa en WP-sele åt Lusen, så vi kan börja dra kätting. Hon skall bli världens muskelfia! ♥
Nu skall jag vända blicken från flimret och göra något vettigt. Det har suttit hårt åt att blogga, men nu äntligen fick jag tummen ur röven!
Ha det fint mina vänner! Vilka av er hänger fortfarande här?!
P & K
