Vackra Tornedalen
Säg vad ni vill om att jag bor uppe i nordligaste norr. Men saken är den, att denna platsen, är nog den vackraste på hela jorden. Helt ärligt. Här vill jag leva, och här skall jag dö!
Bilder tagna med mobilen från bilen!
Bilder tagna med mobilen från bilen!
RIP Biljävel
God dag.
Som jag misstänkte har blogg.se dröjt med svar. Jag börjar bli ganska led att vänta nu. Vadå dålig service? Jag förstår inte varför man ens erbjuder en tjänst om den inte fungerar som den skall? Det är tydligen inte bara för mig denna tjänst strulat heller.. Jävla skitgrejer.
Just nu befinner jag mig nere i Småland, var vi i år skall fira jul. Liksom förra året. Resan ner var ett helvete på många vis, men jag ids inte gå in på detaljer. Det är för drygt, och jag bloggar från Ipaden.. Vi är snart ägare till en ny bil, så mycket kan jag säga.. Haha, fy fan.. Vi har inte kört åt helvete, men vår bil valde att begå självmord genom att tömma sig själv på olja. Fuck you biljävel! ...
Förutom att fira jul härnere väntar till veckan ett efterlängtat besök på hemligt område. Jag har nog råkat avslöja detta för några enstaka individer, men jag väljer att låta det vara en hemlighet tillsvidare.. I sinom tid mina vänner..
Nu skall jag återgå till att göra ingenting. Om jag orkar kanske jag slänger på mig en krigsmålning i brist på annat..
God Jul.
I väntan på lösen
God kväll!
För första gången på väldigt länge känner jag att jag kan pusta ut. Att känna detta lugn igen, som i mitt huvud känns som åratal sedan, är helt obeskrivligt. Jag sitter just nu hemma i vårt hus, i vår soffa och dricker kaffe från vår bryggare i en av våra muggar. Jag finner inga ord som kan förklara känslan. Jag har levt i en jävla resväska i snart en månads tid. Och när jag inte kan känna just detta lugn, blir jag stressad, rastlös och får en otrolig ångest. Jag behöver min fristad, så är det bara. Det enda som saknas nu är min P, fan vilka tunga veckor detta varit sedan han for ut på turnén. Saknaden sliter ut mitt hjärta, inga som helst tvivel om det.
Ja, sen var det ju detta med bloggen. Jag har tagit kontakt med supporten angående lösenskyddsproblemet, men tyvärr har det inte gått så bra med det. Jag har inte fått något svar ännu, och det lär garanterat dröja innan jag får det. Så, jag tänkte att jag helt enkelt i väntan på respons får fortsätta blogga lite då och då, så tiden inte flyr alltför mycket. Men tanken är alltså inte att bloggen skall stå öppen, utan den kommer låsas inom en förhoppningsvis(!) snar framtid.
Idag är det en månad och sex dagar sedan Ingo lämnade oss. Den extrema sorg som följt denna tid efteråt är svår att sätta ord på. Men ju längre tiden går, lär man sig hantera saknaden och tänker tillbaka på alla de fina stunder han gav oss. Jag har mer eller mindre lyckats förtränga den sista tiden då allt var ett helvete, det är kanske mitt sätt att gå vidare utan att trasas sönder. Jag vill kunna tänka tillbaka på honom med ett leende på läpparna. Minnas alla gånger han fick mig att skratta, bli helt ursinnig genom att vara den drygaste hunden i världen (haha) samt vara den bästa läromästaren som gick att få till Remu. Det är mycket tack vare just Ingo som Remu är den fina hund han är idag.. Jag är så otroligt tacksam för allt den hunden gav mig, eller oss. Ingo älskade verkligen sin husse, eller rättare sagt avgudade honom. Sedan P kom in i vårt liv blev Ingo en så otroligt glad hund. Jag kommer ihåg första gången vi var hem och hälsade på i Stöde efter att jag hade flyttat hit upp. Då pappa påpekade att han var en helt ny hund, så glad och framåt. Och det var verkligen helt sant. I och med P kände nog Ingo att han kunde slappna av. Han fick en trygghet och behövde inte vaka över mig varje sekund längre. När P var ute på jobb blev han otroligt nedstämd, och låg alltid vid dörren i väntan på att han skulle komma hem igen, dag som natt. När han hörde husses röst spelas i högtalarna blev han helt galen! Han hoppade, snurrade runt, pep och viftade på svansen i 180. Favoritlåten var H illbilly H eart! Det var så sjukt roligt att se. Idag ångrar jag att jag inte filmade honom en sådan gång, för de stunderna om några är de som ligger mig varmast om hjärtat!
För första gången på väldigt länge känner jag att jag kan pusta ut. Att känna detta lugn igen, som i mitt huvud känns som åratal sedan, är helt obeskrivligt. Jag sitter just nu hemma i vårt hus, i vår soffa och dricker kaffe från vår bryggare i en av våra muggar. Jag finner inga ord som kan förklara känslan. Jag har levt i en jävla resväska i snart en månads tid. Och när jag inte kan känna just detta lugn, blir jag stressad, rastlös och får en otrolig ångest. Jag behöver min fristad, så är det bara. Det enda som saknas nu är min P, fan vilka tunga veckor detta varit sedan han for ut på turnén. Saknaden sliter ut mitt hjärta, inga som helst tvivel om det.
Ja, sen var det ju detta med bloggen. Jag har tagit kontakt med supporten angående lösenskyddsproblemet, men tyvärr har det inte gått så bra med det. Jag har inte fått något svar ännu, och det lär garanterat dröja innan jag får det. Så, jag tänkte att jag helt enkelt i väntan på respons får fortsätta blogga lite då och då, så tiden inte flyr alltför mycket. Men tanken är alltså inte att bloggen skall stå öppen, utan den kommer låsas inom en förhoppningsvis(!) snar framtid.
Idag är det en månad och sex dagar sedan Ingo lämnade oss. Den extrema sorg som följt denna tid efteråt är svår att sätta ord på. Men ju längre tiden går, lär man sig hantera saknaden och tänker tillbaka på alla de fina stunder han gav oss. Jag har mer eller mindre lyckats förtränga den sista tiden då allt var ett helvete, det är kanske mitt sätt att gå vidare utan att trasas sönder. Jag vill kunna tänka tillbaka på honom med ett leende på läpparna. Minnas alla gånger han fick mig att skratta, bli helt ursinnig genom att vara den drygaste hunden i världen (haha) samt vara den bästa läromästaren som gick att få till Remu. Det är mycket tack vare just Ingo som Remu är den fina hund han är idag.. Jag är så otroligt tacksam för allt den hunden gav mig, eller oss. Ingo älskade verkligen sin husse, eller rättare sagt avgudade honom. Sedan P kom in i vårt liv blev Ingo en så otroligt glad hund. Jag kommer ihåg första gången vi var hem och hälsade på i Stöde efter att jag hade flyttat hit upp. Då pappa påpekade att han var en helt ny hund, så glad och framåt. Och det var verkligen helt sant. I och med P kände nog Ingo att han kunde slappna av. Han fick en trygghet och behövde inte vaka över mig varje sekund längre. När P var ute på jobb blev han otroligt nedstämd, och låg alltid vid dörren i väntan på att han skulle komma hem igen, dag som natt. När han hörde husses röst spelas i högtalarna blev han helt galen! Han hoppade, snurrade runt, pep och viftade på svansen i 180. Favoritlåten var H illbilly H eart! Det var så sjukt roligt att se. Idag ångrar jag att jag inte filmade honom en sådan gång, för de stunderna om några är de som ligger mig varmast om hjärtat!
Vår älskade lille snögris! ♥
I övrigt måste jag väl säga att allt är ok. Imorgon kommer äntligen baby hem, efter som sagt nästan en månads tid ute på turné. Därefter får vi några dagar på hemmaplan innan vi bilar ner till Småland för att fira jul med P's underbara syster plus familj! Övervåningen här hemma håller på att byggas för fullt nu, och när vi kommer hem efter jul kommer det vara helt klart. Gud så skönt!
Nu väntas knäckbak!
P & K!
Jävla strul
Lösenordsskyddet verkar inte fungera som det ska, därför har jag tillsvidare plockat bort detta. Jag är sådär lagomt irriterad över allt jäkla strul. Men till er som fått inloggningsuppgifter, det är dessa som kommer gälla sedan med, så kom ihåg dem!
Jag kommer inte blogga fören bloggen har försatts med lösen igen, så ni vet. Jag ville bara slänga in ett kort meddelande, utan lås, så alla kan se det.
Bloggen är snart igång igen kära vänner!
Bloggen kommer försättas med lösen!
God dag!
Jag har nu beslutat att denna blogg kommer att låsas, på grund av att det kommit in läsare pö om pö som jag inte har en aning om vilka de är. Några vet jag ju självfallet, men majoriten av de träffar som visas på statistikmätaren är nog människor som inte har med mitt liv att göra, och aldrig har haft det.
Min blogg är väldigt privat, från början startad enbart för min innersta vänkrets. Det är ju såklart roligt att fler intresserar sig för mitt liv, men jag är inte alls intresserad av att dela mina tankar med alla. Och det antar jag att ni förstår? ..
Det jag tänkte nu, är att ni som daligen tittar in här i bloggen, och vill fortsätta läsa om mitt liv i nordligaste norr, kan lämna en kommentar i detta inlägg. Inga kommentarer kommer publiceras, utan jag kommer enbart att använda dessa för att sedan via antingen e-post eller fb ta kontakt med er, och bifoga inloggsuppgifter så ni kan fortsätta läsa i bloggen. Fair?
Bloggen kommer stå öppen fram tills imorgonkväll, därefter kommer den låsas. Så till alla er som snokat er in här och inte gjort er tillkänna, hoppas ni fått ut något av att läsa min blogg! Och alla ni andra, mina fina vänner, vi hörs snart igen ♥
Jag har nu beslutat att denna blogg kommer att låsas, på grund av att det kommit in läsare pö om pö som jag inte har en aning om vilka de är. Några vet jag ju självfallet, men majoriten av de träffar som visas på statistikmätaren är nog människor som inte har med mitt liv att göra, och aldrig har haft det.
Min blogg är väldigt privat, från början startad enbart för min innersta vänkrets. Det är ju såklart roligt att fler intresserar sig för mitt liv, men jag är inte alls intresserad av att dela mina tankar med alla. Och det antar jag att ni förstår? ..
Det jag tänkte nu, är att ni som daligen tittar in här i bloggen, och vill fortsätta läsa om mitt liv i nordligaste norr, kan lämna en kommentar i detta inlägg. Inga kommentarer kommer publiceras, utan jag kommer enbart att använda dessa för att sedan via antingen e-post eller fb ta kontakt med er, och bifoga inloggsuppgifter så ni kan fortsätta läsa i bloggen. Fair?
Bloggen kommer stå öppen fram tills imorgonkväll, därefter kommer den låsas. Så till alla er som snokat er in här och inte gjort er tillkänna, hoppas ni fått ut något av att läsa min blogg! Och alla ni andra, mina fina vänner, vi hörs snart igen ♥
Baby and me ♥
Du gör mig stark
Saknad
Nu var det ett tag sedan jag skrev någonting här på bloggen.. Det är mycket som har hänt, för mycket känns det som..
Jag antar att ni vid det här laget är införstådda med att Ingo inte längre finns hos mig. Jag vart tvungen att fatta ett fruktansvärt beslut, det i särklass svåraste i hela mitt liv. Men, jag gjorde det för oss. För Ingo, för mig och familjen.. Ingo mådde inte alls bra, och med tiden blev saker och ting bara värre och värre. Vi levde som i en spiral, där allt successivt banade neråt. Vårt liv blev med tiden alltmer begränsat, och tillslut hade vi målat in oss i ett trångt och mörkt hörn. Vardagen bestod den sista tiden av att vandra på nålar, livrädda för att någonting oförberett skulle inträffa. Att se sin bäste vän må så dåligt som Ingo gjorde på slutet, är nog det värsta man kan vara med om. Jag ifrågasatte mitt beslut tusentals gånger, och tänkte att saker och ting kunde fixas till. Men det enda som följde i fotspåren av min egoism, var att allt blev ännu värre. Det är inte alls svårt att vara, och tänka, själviskt i sådana här situationer. Ingo var det finaste jag hade, och jag ville inte för någonting i världen mista honom. Bara tanken på att inte ha honom vid min sida fick mig att gråta. Han var så mycket mer än "bara en hund". Han var min trognaste vän, min beskyddare och min största trygghet. Jag hade aldrig trott att någon överhuvudtaget kunde förstå sig på mig, men det kunde han. Det var som att han läste mina tankar, såg igenom den sköld som ingen tidigare ens uppfattat. Han var en del av mig, och kommer alltid förbli. Gud vad jag älskar honom.
Tiden som följt efter Ingos bortgång har, med handen på hjärtat, varit den svåraste i mitt liv. Jag har mått så ofantligt dåligt, att det inte går att beskriva i ord. Det har aldrig hört till vanligheten att jag gråter. I alla fall inte inför andra. Att visa tecken på svaghet har jag ända sedan barnsben tagit starkt avstånd ifrån. Jag vill inte att folk skall se mig som en martyr, och jag vill inte söka tröst hos andra. Jag har vuxit upp med den filosofin att alla har sina egna problem, och att man bearbetar dem bäst på egen hand. Mina erfarenheter av att blotta sig själv för någon, att öppna upp sitt hjärta och avslöja sina ömma punkter, har inte lett till någonting annat än att jag helt frivilligt givit människor en chans att skada mig. Få tillfällen som många tagit tillvara på.. Med Ingo kom tryggheten. Från dag ett knöt vi ett enormt starkt band till varandra. Han läste mig som en bok. Jag behövde aldrig göra någonting, för han visste exakt när jag behövde honom. Han skulle inte för någonting i världen svika mig, aldrig.. De finaste minnena ifrån mitt liv, är från den tid vi spenderade tillsammans. Vid min sida gjorde han mig till en bättre och lyckligare människa.. Jag saknar min älskade vän, mest i hela världen. Med sig i graven tog han en del av mig, en del som bara tillhör honom, och ingen annan. Och det tomrum som nu finns kvar, kommer nog aldrig att kunna fyllas på nytt fullt ut.
Du är min högst älskade vän, Ingo. Jag saknar dig så otroligt mycket.....
Du är min högst älskade vän, Ingo. Jag saknar dig så otroligt mycket.....
Den första frosten
God eftermiddag!
Ute skiner solen och frosten ligger glittrande likt ett täcke över marken. Luften är kall, frisk och äntligen känns det att vintern på på intåg. Det dystra och mörka höstlanskapet bokstavligt talat lyser nu med sin frånvaro, och jag hade inte kunnat varit lyckligare över det! Välkommen frost, tjäle och minusgrader. Hejdå gegga, sörja och spylukt! Baby är hemma igen, kom hem igår, den bästaste av dem alla. Idag är en bra dag!
Gillar ni alla dessa självporträtt jag lägger upp? Tänkte att det kunde vara en rolig utfyllnad här i bloggen. Nu när min lilla fjärr finns i hemmet är det ju hur enkelt som helst! Om det inte uppskattas, slutar jag självfallet. Det är upp till er mina vänner, kommentera och säg vad ni vill se och inte :)
Nu tänker jag gå och pussa på min man. Jag är så gose-sjuk idag så jag vet inte vad. Tur han orkar med mig ;)
P & K
Ute skiner solen och frosten ligger glittrande likt ett täcke över marken. Luften är kall, frisk och äntligen känns det att vintern på på intåg. Det dystra och mörka höstlanskapet bokstavligt talat lyser nu med sin frånvaro, och jag hade inte kunnat varit lyckligare över det! Välkommen frost, tjäle och minusgrader. Hejdå gegga, sörja och spylukt! Baby är hemma igen, kom hem igår, den bästaste av dem alla. Idag är en bra dag!
Gillar ni alla dessa självporträtt jag lägger upp? Tänkte att det kunde vara en rolig utfyllnad här i bloggen. Nu när min lilla fjärr finns i hemmet är det ju hur enkelt som helst! Om det inte uppskattas, slutar jag självfallet. Det är upp till er mina vänner, kommentera och säg vad ni vill se och inte :)
Nu tänker jag gå och pussa på min man. Jag är så gose-sjuk idag så jag vet inte vad. Tur han orkar med mig ;)
P & K
Medan klockan tickar
Sekunder, minuter, timmar, dagar, veckor, månader. Tillslut har allt banat iväg till långa diffusa år. Gamla värdefulla minnen blir med tiden alltmer bleka, och förlorar sina värden - för att därefter helt försvinna. Vi låtsas, intalar oss och lurar sinnet i hopp om någon slags harmoni. Ett själslugn som aldrig kommer existera. Eller kommer det?
Bla Bla Bla
God morgon.
Ligger nu i sängen och funderar på att dra på mig lite kläder och brumma ner på farmen. P's syster med familj är nämligen häruppe, men åker hem till Småland i eftermiddag. Tråkigt nog har vi inte alls hunnit umgås med dem speciellt mycket sedan de kom upp, då P var sjuk i början av veckan och därpå Stockholm i onsdags. Trist. Dock kommer vi ju spendera julen därnere, så då hinner vi umgås iaf!
Stockholmsresan i onsdags flöt på bra. Det var skönt att åka iväg med baby och bara vara han och jag. Det enda tråkiga är ju att både jag och P hatar fjollträsk, så tyvärr rådde bristande inspiration när vi skulle försöka hitta någonting att sysselsätta oss med. Det slutade med att vi käkade pizza, haha! .. Förutom att planlöst irra omkring fanns det självfallet ett syfte med resan. P gjorde intervjuer med Bandit samt SVT :)
Nu skall jag ta och svida om från pyjamasen och bege mig ner på farmen!
Höres!
Det är bättre nu
God kväll..
Det är många som har hört av sig efter senaste inlägget. Det är mycket bättre nu, och jag vill ytterligare tillägga att jag inte är allvarligt sjuk och ligger inför döden eller liknande. Jag har delat med mig av vad som hänt till ett fåtal personer, och låter det vara så. Nu i efterhand kan jag mycket väl tycka att jag kanske inte skulle skrivit ett kryptiskt feeling-inlägg här i bloggen, men just då var det väl skönt att bara lätta lite på tankarna kanske.
Imorgon åker baby på jobb igen, och kommer hem söndag någon gång mitt på dagen. Det känns lite tyngre än vanligt att han skall åka nu, efter händelsen i början av veckan. Men söndag är inte långt borta, och fram tills dess ska jag bara försöka vila upp mig. Oj vad jag kommer ha längtan, men ibland är inte det helt dumt det heller. Lyckan är obeskrivlig när han väl kommer innanför dörren. Min älskling. Det är sjukt hur lycklig jag är tillsammans med honom ♥
Nu skall jag mysa ner mig i famnen på den älskade och stillsamt somna in till hans andetag.
Natti Natti
Not yet
Tomhet... Ångest... Smärta...
Jag var med om någonting fruktansvärt idag, som jag var helt oförberedd på. Tankarna snurrar som en jäkla virvelvind i mitt huvud. Jag mår dåligt, både psykiskt och fysiskt.
Allt har sin rätta tid, brukar man säga. Jag hoppas....
Update 10/10 08.36
P har inte gjort mig någonting. Ifall någon misstolkar detta inlägget på det sättet. Igår var det tur att han fanns här hos mig. Jag behövde honom mer än någonsin. Mitt Hjärta.
Tack alla ni som hört av er, det värmer ♥
Ful och elak käring
Hej allihopa.
Sitter och bloggar ifrån Ipadden nu. Och ja, jag vet, det stavas 'Ipad'. Men det är nämligen så att jag uttalar det 'I-padd' bara för att det låter mycket roligare så...
De senaste dagarna har jag spenderat den mesta tiden till att umgås med baby samt till jobb. Jag har satt ihop diverse klädeskombinationer till BPL's modevisning som kommer äga rum senare i oktober. Ett väldigt roligt uppdrag måste jag säga, men även otroligt svårt med tanke på att samtliga ihopsättningar måste nå ut till en bred publik med mycket varierad ålder. Det enda som återstår nu är att förbereda inför själva modevisningen, så denna flyter på på bästa möjliga vis. Jag kommer stå 'backstage' under visningen för att styla samt underlätta modellernas ombyten b.l.a. Skoj!
I övrigt har jag varit en riktig jävla surpuppa idag. Jag har blivit irriterad över precis allt och varit på krigsstigen. Ja, på det stora hela en äkta megära. Stackars min älskade P, som bara försöker vara snäll och tillmötesgående.. Jag vet ej vad det varit för fel på mig. Det måste ju ha att göra med hormoner eller något. Det är kanske röda veckan som är på ingång. Ujuj.. Baby kom så snällt och förseslog att jag skulle beställa hem lite nya kläder, för att göra mig glad. Tänk vad underbar han är, och hur lyckligt lottad jag är som har honom! Världens bästa, snällaste och finaste man. Jag är inte värd honom, så enkelt är det ju..
Innan jag påbörjade arbetsplats nummer två idag, bjussade P's moder mig på en massage av en finska som kommer till gården ibland. Jag valde en halvkroppsmassage med fokus på armar, rygg samt nacke. Gud vad skönt det var att få musklerna uppmjukade! Det är länge sedan jag varit hos någon massör nu, så detta var välbehövligt. Dock var jag inte alls så stel och öm som jag hade trott. Det var någon enstaka punkt vid axlarna som kändes rejält. Men på det stora hela var det bara väldigt skönt!
Nu ska jag göra min älskling sällskap i sängen. Han sussar så sött därborta ♥
Natti Natti!
Ops..
God eftermiddag.
Jag har helt glömt bort att den här bloggen existerar. Baby hade ledig helg förra helgen, så han har varit hemma ett bra tag nu. Det har varit så otroligt skönt att ha honom nära under en längre tid. Imorse åkte han igen, men kommer hem på söndag förmiddag. En relativt snabb sväng med andra ord. Skönt.
Jag har helt glömt bort att den här bloggen existerar. Baby hade ledig helg förra helgen, så han har varit hemma ett bra tag nu. Det har varit så otroligt skönt att ha honom nära under en längre tid. Imorse åkte han igen, men kommer hem på söndag förmiddag. En relativt snabb sväng med andra ord. Skönt.
Annars har det väl inte hänt så mycket den senaste tiden. Vi har spenderat ganska mycket tid i skog och mark. Jag har plockat kantareller samt varit med då P har jagat med Remu. Han är så duktig vår lille rävunge, har blivit så stor! .. Ingo har fått följa med ut på jakttur han också, men har fått sitta fast runt min midja. Är han med mig eller P är det lugnt, men han kan självfallet inte få vara lös under tiden Remu jagar.
Uppfödaren Jan, Remu samt Baby i förgrunden :)
Uppfödaren Jan, Remu samt Baby i förgrunden :)
Innan jag avslutar måste jag få slänga in ett stort GRATTIS till Angelica och Kristoffer som nyligen fick en liten dotter. En supersöt tjej som fått namnet Bella. GRATTIS, GRATTIS, GRATTIS(!!) än en gång!!! Jag är så glad för er skull ♥
Nu skall jag försöka hitta på något att göra. Idag är nämligen en sådan där "har ingen lust att göra någonting idag"-dag. Så jag spenderar helt enkelt tid framför tv'n samt med vovvarna. Ute regnar det i vanlig ordning, suck.
Back in business
God dag!
Nu var det tre dagar sedan jag uppdaterade. Jag lever, och har inte dött av svält eller liknande ;) Jag har sedan sist mässat och druckit som en jäkla idiot. Det är nästan sjukt hur fort jag har kommit tillbaka i vanlig form igen, fast iofs så tappade jag ju de få överflödiga kilona på ungefär lika kort tid när jag blev sjuk. Nu är jag mitt vanliga jag igen, nästan iaf. Om man frågar P så anser väl han att jag skulle kunna lägga på mig något kilo till. Haha! Men vi brudar väger ju i regel hellre lite mindre, än något kilo för mycket :)
Tre dagar sedan, och idag! Fy fan hur man såg ut .. !
Baby och Jan är ute i skogen med Remu's mamma och jagar idag. Så i väntan på att de skall komma hem, har jag bakat mumsiga chokladrutor som de ska få avnjuta till en kopp kaffe. Haha, jag ska nog trycka i mig en eller två jag med ;)
Hörs snart igen!
P & K
Nu var det tre dagar sedan jag uppdaterade. Jag lever, och har inte dött av svält eller liknande ;) Jag har sedan sist mässat och druckit som en jäkla idiot. Det är nästan sjukt hur fort jag har kommit tillbaka i vanlig form igen, fast iofs så tappade jag ju de få överflödiga kilona på ungefär lika kort tid när jag blev sjuk. Nu är jag mitt vanliga jag igen, nästan iaf. Om man frågar P så anser väl han att jag skulle kunna lägga på mig något kilo till. Haha! Men vi brudar väger ju i regel hellre lite mindre, än något kilo för mycket :)
Tre dagar sedan, och idag! Fy fan hur man såg ut .. !
Baby och Jan är ute i skogen med Remu's mamma och jagar idag. Så i väntan på att de skall komma hem, har jag bakat mumsiga chokladrutor som de ska få avnjuta till en kopp kaffe. Haha, jag ska nog trycka i mig en eller två jag med ;)
Hörs snart igen!
P & K
