God eftermiddag

Idag har jag vaknat upp med sjukt ont i halsen, men jag håller tummarna att det bara är något övergående. Det brukar ofta vara så när det kommer till mig. Blir jag sjuk, då är jag sjuk på riktigt. Och då är det inte roligt, tro mig. Lite ont i halsen känns fruktansvärt milt i jämförelse med det. Så jag ska absolut inte klaga eller gnälla.

Nu har jag precis tagit en paus från boken jag läser, Minnen från skogarna av Gustaf Schröder. En sådan bok som vi byfånar uppskattar, då den till största del handlar om jakt och natur. Om längtan efter att få döda, känna, leva och bli ett med livscirkeln själv. Ni vet, är man uppvuxen mitt ute i skogen, med en jaktgalen farsa, då finns det i blodet. Man uppskattar, och även uppfattar, naturen på ett helt annat vis. Skulle jag gissa iaf, vad vet jag. Det är den uppfattningen jag fått iaf..

Om en liten stund ska jag ut med Ingo. Tänkte klättra upp längs berget tills benen känns som spagetti, lägga mig uppe vid nån klippsats och blicka ut över byn. Det är något speciellt med att sitta däruppe. Bara ta ett djupt andetag, känna lukten av mossan, fukten, träden. Lyssna till alla ljuden. Träd som sakta följer vinden, ni vet, de där härliga djupa knaken från stammarna. Lyssna till alla fåglar som antingen gömmer sig längre in i skogen, eller de som passerar strax ovanför påväg till varmare platser. Har man tur kan man se en och annan älg på nått kalhygge, ibland rådjur. Intill skogskanterna vid de hyggen som förhåller sig längre upp mot berget, brukar man även kunna se typ tjäder och orre. Allt handlar bara om att lyssna, se och ta till sig allt runtomkring.

Näe, ut var det ja.

Ha en bra dag allihopa!

God eftermiddag

Idag har jag vaknat upp med sjukt ont i halsen, men jag håller tummarna att det bara är något övergående. Det brukar ofta vara så när det kommer till mig. Blir jag sjuk, då är jag sjuk på riktigt. Och då är det inte roligt, tro mig. Lite ont i halsen känns fruktansvärt milt i jämförelse med det. Så jag ska absolut inte klaga eller gnälla.

Nu har jag precis tagit en paus från boken jag läser, Minnen från skogarna av Gustaf Schröder. En sådan bok som vi byfånar uppskattar, då den till största del handlar om jakt och natur. Om längtan efter att få döda, känna, leva och bli ett med livscirkeln själv. Ni vet, är man uppvuxen mitt ute i skogen, med en jaktgalen farsa, då finns det i blodet. Man uppskattar, och även uppfattar, naturen på ett helt annat vis. Skulle jag gissa iaf, vad vet jag. Det är den uppfattningen jag fått iaf..

Om en liten stund ska jag ut med Ingo. Tänkte klättra upp längs berget tills benen känns som spagetti, lägga mig uppe vid nån klippsats och blicka ut över byn. Det är något speciellt med att sitta däruppe. Bara ta ett djupt andetag, känna lukten av mossan, fukten, träden. Lyssna till alla ljuden. Träd som sakta följer vinden, ni vet, de där härliga djupa knaken från stammarna. Lyssna till alla fåglar som antingen gömmer sig längre in i skogen, eller de som passerar strax ovanför påväg till varmare platser. Har man tur kan man se en och annan älg på nått kalhygge, ibland rådjur. Intill skogskanterna vid de hyggen som förhåller sig längre upp mot berget, brukar man även kunna se typ tjäder och orre. Allt handlar bara om att lyssna, se och ta till sig allt runtomkring.

Näe, ut var det ja.

Ha en bra dag allihopa!