Idag är det ett år sedan..
.. Vi skildes åt ♥
Jag kommer ihåg denna fruktansvärda tid som om det vore igår. Ångest, gråt och förtvivlan. Min fine och trogne vän. Finns det en plats efter denna, vet jag att du väntar på mig där. Jag saknar dig, så otroligt mycket, och längtar tills den dag vi återförenas igen. Du finns - och kommer fram till slutet finnas - i mina tankar, min älskade Ingo ♥
In death
In death I will remain,
the guardian force that will lead your way.
Through driving rain you shall feel my precense,
and the cold, scurrying northern squalls shall bare my voice.
As darkness falls I stand beside you,
and my gaze shall guide you like the polar star.
And then, when the midnight sun doth blind your eyes,
It is I, that walk towards you.
♥
I väntan på lösen
God kväll!
För första gången på väldigt länge känner jag att jag kan pusta ut. Att känna detta lugn igen, som i mitt huvud känns som åratal sedan, är helt obeskrivligt. Jag sitter just nu hemma i vårt hus, i vår soffa och dricker kaffe från vår bryggare i en av våra muggar. Jag finner inga ord som kan förklara känslan. Jag har levt i en jävla resväska i snart en månads tid. Och när jag inte kan känna just detta lugn, blir jag stressad, rastlös och får en otrolig ångest. Jag behöver min fristad, så är det bara. Det enda som saknas nu är min P, fan vilka tunga veckor detta varit sedan han for ut på turnén. Saknaden sliter ut mitt hjärta, inga som helst tvivel om det.
Ja, sen var det ju detta med bloggen. Jag har tagit kontakt med supporten angående lösenskyddsproblemet, men tyvärr har det inte gått så bra med det. Jag har inte fått något svar ännu, och det lär garanterat dröja innan jag får det. Så, jag tänkte att jag helt enkelt i väntan på respons får fortsätta blogga lite då och då, så tiden inte flyr alltför mycket. Men tanken är alltså inte att bloggen skall stå öppen, utan den kommer låsas inom en förhoppningsvis(!) snar framtid.
Idag är det en månad och sex dagar sedan Ingo lämnade oss. Den extrema sorg som följt denna tid efteråt är svår att sätta ord på. Men ju längre tiden går, lär man sig hantera saknaden och tänker tillbaka på alla de fina stunder han gav oss. Jag har mer eller mindre lyckats förtränga den sista tiden då allt var ett helvete, det är kanske mitt sätt att gå vidare utan att trasas sönder. Jag vill kunna tänka tillbaka på honom med ett leende på läpparna. Minnas alla gånger han fick mig att skratta, bli helt ursinnig genom att vara den drygaste hunden i världen (haha) samt vara den bästa läromästaren som gick att få till Remu. Det är mycket tack vare just Ingo som Remu är den fina hund han är idag.. Jag är så otroligt tacksam för allt den hunden gav mig, eller oss. Ingo älskade verkligen sin husse, eller rättare sagt avgudade honom. Sedan P kom in i vårt liv blev Ingo en så otroligt glad hund. Jag kommer ihåg första gången vi var hem och hälsade på i Stöde efter att jag hade flyttat hit upp. Då pappa påpekade att han var en helt ny hund, så glad och framåt. Och det var verkligen helt sant. I och med P kände nog Ingo att han kunde slappna av. Han fick en trygghet och behövde inte vaka över mig varje sekund längre. När P var ute på jobb blev han otroligt nedstämd, och låg alltid vid dörren i väntan på att han skulle komma hem igen, dag som natt. När han hörde husses röst spelas i högtalarna blev han helt galen! Han hoppade, snurrade runt, pep och viftade på svansen i 180. Favoritlåten var H illbilly H eart! Det var så sjukt roligt att se. Idag ångrar jag att jag inte filmade honom en sådan gång, för de stunderna om några är de som ligger mig varmast om hjärtat!
För första gången på väldigt länge känner jag att jag kan pusta ut. Att känna detta lugn igen, som i mitt huvud känns som åratal sedan, är helt obeskrivligt. Jag sitter just nu hemma i vårt hus, i vår soffa och dricker kaffe från vår bryggare i en av våra muggar. Jag finner inga ord som kan förklara känslan. Jag har levt i en jävla resväska i snart en månads tid. Och när jag inte kan känna just detta lugn, blir jag stressad, rastlös och får en otrolig ångest. Jag behöver min fristad, så är det bara. Det enda som saknas nu är min P, fan vilka tunga veckor detta varit sedan han for ut på turnén. Saknaden sliter ut mitt hjärta, inga som helst tvivel om det.
Ja, sen var det ju detta med bloggen. Jag har tagit kontakt med supporten angående lösenskyddsproblemet, men tyvärr har det inte gått så bra med det. Jag har inte fått något svar ännu, och det lär garanterat dröja innan jag får det. Så, jag tänkte att jag helt enkelt i väntan på respons får fortsätta blogga lite då och då, så tiden inte flyr alltför mycket. Men tanken är alltså inte att bloggen skall stå öppen, utan den kommer låsas inom en förhoppningsvis(!) snar framtid.
Idag är det en månad och sex dagar sedan Ingo lämnade oss. Den extrema sorg som följt denna tid efteråt är svår att sätta ord på. Men ju längre tiden går, lär man sig hantera saknaden och tänker tillbaka på alla de fina stunder han gav oss. Jag har mer eller mindre lyckats förtränga den sista tiden då allt var ett helvete, det är kanske mitt sätt att gå vidare utan att trasas sönder. Jag vill kunna tänka tillbaka på honom med ett leende på läpparna. Minnas alla gånger han fick mig att skratta, bli helt ursinnig genom att vara den drygaste hunden i världen (haha) samt vara den bästa läromästaren som gick att få till Remu. Det är mycket tack vare just Ingo som Remu är den fina hund han är idag.. Jag är så otroligt tacksam för allt den hunden gav mig, eller oss. Ingo älskade verkligen sin husse, eller rättare sagt avgudade honom. Sedan P kom in i vårt liv blev Ingo en så otroligt glad hund. Jag kommer ihåg första gången vi var hem och hälsade på i Stöde efter att jag hade flyttat hit upp. Då pappa påpekade att han var en helt ny hund, så glad och framåt. Och det var verkligen helt sant. I och med P kände nog Ingo att han kunde slappna av. Han fick en trygghet och behövde inte vaka över mig varje sekund längre. När P var ute på jobb blev han otroligt nedstämd, och låg alltid vid dörren i väntan på att han skulle komma hem igen, dag som natt. När han hörde husses röst spelas i högtalarna blev han helt galen! Han hoppade, snurrade runt, pep och viftade på svansen i 180. Favoritlåten var H illbilly H eart! Det var så sjukt roligt att se. Idag ångrar jag att jag inte filmade honom en sådan gång, för de stunderna om några är de som ligger mig varmast om hjärtat!
Vår älskade lille snögris! ♥
I övrigt måste jag väl säga att allt är ok. Imorgon kommer äntligen baby hem, efter som sagt nästan en månads tid ute på turné. Därefter får vi några dagar på hemmaplan innan vi bilar ner till Småland för att fira jul med P's underbara syster plus familj! Övervåningen här hemma håller på att byggas för fullt nu, och när vi kommer hem efter jul kommer det vara helt klart. Gud så skönt!
Nu väntas knäckbak!
P & K!
Saknad
Nu var det ett tag sedan jag skrev någonting här på bloggen.. Det är mycket som har hänt, för mycket känns det som..
Jag antar att ni vid det här laget är införstådda med att Ingo inte längre finns hos mig. Jag vart tvungen att fatta ett fruktansvärt beslut, det i särklass svåraste i hela mitt liv. Men, jag gjorde det för oss. För Ingo, för mig och familjen.. Ingo mådde inte alls bra, och med tiden blev saker och ting bara värre och värre. Vi levde som i en spiral, där allt successivt banade neråt. Vårt liv blev med tiden alltmer begränsat, och tillslut hade vi målat in oss i ett trångt och mörkt hörn. Vardagen bestod den sista tiden av att vandra på nålar, livrädda för att någonting oförberett skulle inträffa. Att se sin bäste vän må så dåligt som Ingo gjorde på slutet, är nog det värsta man kan vara med om. Jag ifrågasatte mitt beslut tusentals gånger, och tänkte att saker och ting kunde fixas till. Men det enda som följde i fotspåren av min egoism, var att allt blev ännu värre. Det är inte alls svårt att vara, och tänka, själviskt i sådana här situationer. Ingo var det finaste jag hade, och jag ville inte för någonting i världen mista honom. Bara tanken på att inte ha honom vid min sida fick mig att gråta. Han var så mycket mer än "bara en hund". Han var min trognaste vän, min beskyddare och min största trygghet. Jag hade aldrig trott att någon överhuvudtaget kunde förstå sig på mig, men det kunde han. Det var som att han läste mina tankar, såg igenom den sköld som ingen tidigare ens uppfattat. Han var en del av mig, och kommer alltid förbli. Gud vad jag älskar honom.
Tiden som följt efter Ingos bortgång har, med handen på hjärtat, varit den svåraste i mitt liv. Jag har mått så ofantligt dåligt, att det inte går att beskriva i ord. Det har aldrig hört till vanligheten att jag gråter. I alla fall inte inför andra. Att visa tecken på svaghet har jag ända sedan barnsben tagit starkt avstånd ifrån. Jag vill inte att folk skall se mig som en martyr, och jag vill inte söka tröst hos andra. Jag har vuxit upp med den filosofin att alla har sina egna problem, och att man bearbetar dem bäst på egen hand. Mina erfarenheter av att blotta sig själv för någon, att öppna upp sitt hjärta och avslöja sina ömma punkter, har inte lett till någonting annat än att jag helt frivilligt givit människor en chans att skada mig. Få tillfällen som många tagit tillvara på.. Med Ingo kom tryggheten. Från dag ett knöt vi ett enormt starkt band till varandra. Han läste mig som en bok. Jag behövde aldrig göra någonting, för han visste exakt när jag behövde honom. Han skulle inte för någonting i världen svika mig, aldrig.. De finaste minnena ifrån mitt liv, är från den tid vi spenderade tillsammans. Vid min sida gjorde han mig till en bättre och lyckligare människa.. Jag saknar min älskade vän, mest i hela världen. Med sig i graven tog han en del av mig, en del som bara tillhör honom, och ingen annan. Och det tomrum som nu finns kvar, kommer nog aldrig att kunna fyllas på nytt fullt ut.
Du är min högst älskade vän, Ingo. Jag saknar dig så otroligt mycket.....
Du är min högst älskade vän, Ingo. Jag saknar dig så otroligt mycket.....
Sov gott min finaste vän
Allt, allt jag ägde
var ditt mer än mitt.
Allt jag vackrast ville
var ditt, ditt, ditt.
var ditt mer än mitt.
Allt jag vackrast ville
var ditt, ditt, ditt.
Högt med dig jag talade
vad ingen i världen vet.
På ändlösa vägar
var du min ensamhet.
vad ingen i världen vet.
På ändlösa vägar
var du min ensamhet.
Låg jag vaken om natten
och tänkte ingenting,
andades, kände jag dig, dig.
Du var runtomkring.
och tänkte ingenting,
andades, kände jag dig, dig.
Du var runtomkring.
Livlöst är livet,
där inte du är kvar.
Världen är ett väldigt skal,
som ingen kärna har.
där inte du är kvar.
Världen är ett väldigt skal,
som ingen kärna har.
Du gav mig så mycket mer än vad jag någonsin kunde ge dig.
Förlåt mig min älskling
Jag kommer aldrig glömma dig, min fine, fine Ingo... ♥
Du fattas mig
Du är så mycket mer
En framtid utan dig är svår att tänka sig, om inte omöjlig. Min fine Ingo.. Mitt hjärta blöder vid tanken på att inte ha dig nära, att inte längre kunna burra ner mitt ansikte i din mjuka och varma päls.. Sedan dag ett har du vigt ditt liv åt mig, bara mig och ingen annan. Du har varit min trygghet i alla lägen, lyft mig när livet varit svårt och gjort mig lyckligare än jag någonsin tidigare varit. Du är en så stor del av mig, och vår gemensamma historia innehåller de mest betydelsefulla sekvenserna från hela mitt liv. Med dig kom lyckan, kärleken och en ljus framtid.. Tanken att inte få uppleva den med dig vid min sida gör så obeskrivligt ont.. Jag önskar så innerligt att allt som skett vore en hemsk mardröm... Jag vet inte vad jag skall skriva, finner inga ord...
Vi står inför en fruktansvärd tid min lille älskling. En tid fylld av sorg, saknad och ångest. Du är inte bara Ingo, du är Vi... Mitt ♥
Många av er förstår nog ingenting av detta inlägg. Jag skall berätta, men inte just nu. Bloggen kommer ligga på is ett tag. Jag vill bara vara, spendera tid med mina hundar och fånga de dagar vi fortfarande har kvar framför oss..
Ingo the fatso
Halloj
Sitter just nu och håller tummarna för att regnet skall avta. Meningen var att jag skulle fota Eva med kläder åt BPL idag vid kl 12.00, men eftersom det pissar konstant kom vi gemensamt fram till att vi skjuter på det och hoppas på uppehåll. Så ja, nu är det bara att hålla tummarna som sagt. Det är jävulskt drygt att bara sitta och vänta om inte annat...
Imorse borstade jag igenom Ingos päls, då han sett ut som en skabbis ett bra nu. Jag blev väl sådär munter när jag upptäckte vad som dolde sig under allt strul. Fy vale vad denne grizzly odlat päls alltså! Han ser ut som en maskros, helt rund. Med andra ord, han ser ut att vara smällfet! Hahahah.
Sitter just nu och håller tummarna för att regnet skall avta. Meningen var att jag skulle fota Eva med kläder åt BPL idag vid kl 12.00, men eftersom det pissar konstant kom vi gemensamt fram till att vi skjuter på det och hoppas på uppehåll. Så ja, nu är det bara att hålla tummarna som sagt. Det är jävulskt drygt att bara sitta och vänta om inte annat...
Imorse borstade jag igenom Ingos päls, då han sett ut som en skabbis ett bra nu. Jag blev väl sådär munter när jag upptäckte vad som dolde sig under allt strul. Fy vale vad denne grizzly odlat päls alltså! Han ser ut som en maskros, helt rund. Med andra ord, han ser ut att vara smällfet! Hahahah.
" Vem kan stoppa mig när jag bara rullar fram? ... " Tralalala ;)
Om det är någon som är sugen på just en Ingo, kommer han finnas tillgänglig på lån mellan månaderna april-juni ;) Det enda jag begär är att ni matar och borstar honom. Mohahahaha.... (Om någon förstod det roliga i det jag just skrev).
Nu skall jag försöka göra något av nytta här hemma i väntan på lite nåd från vädergudarna.
P & K
Nu skall jag försöka göra något av nytta här hemma i väntan på lite nåd från vädergudarna.
P & K
Mattes dåliga humor..
BB i Luleå
God morgon.
Nu har det blivit ett litet uppehåll igen. Men när baby är hemma glömmer jag helt bort bloggen. Otippat va? ;)
Sedan sist har inte mkt hänt. BB spelade i Luleå på Musikens Makt i lördags, och var lika king som alltid. Jag har sagt det förut, men säger det igen - Om ni har möjlighet någon gång, åk och se dem. Ni kommer inte bli besvikna!
Jag och Ida stod i publiken och kikade denna gången. Sååå bra!
I övrigt rullar allt på i vanlig ordning. Remu tränas relativt intensivt nu inför jaktstarten, som vi tror kommer gå bra. Husse har lokaliserat en tjädertupp som har sitt revir bara en bit in i skogen bakom vårt hus, och den har Remu redan snappat upp. Nu är det bara att hålla tummarna! .. Med Ingo är allt bara bra. Han myser på som förr och vaktar huset ifrån otäcka främlingar!
Jag och Ingosen tar en powernap. Mattes gopojke ♥
Idag blir det Maxi för att inhandla lite mat till kylskåpet, som efter helgen är helt tomt. Blä, hatar Maxi, men äta bör man, annars dör man. Som de säger...
Ha det bra!
P & K
Nu har det blivit ett litet uppehåll igen. Men när baby är hemma glömmer jag helt bort bloggen. Otippat va? ;)
Sedan sist har inte mkt hänt. BB spelade i Luleå på Musikens Makt i lördags, och var lika king som alltid. Jag har sagt det förut, men säger det igen - Om ni har möjlighet någon gång, åk och se dem. Ni kommer inte bli besvikna!
Jag och Ida stod i publiken och kikade denna gången. Sååå bra!
I övrigt rullar allt på i vanlig ordning. Remu tränas relativt intensivt nu inför jaktstarten, som vi tror kommer gå bra. Husse har lokaliserat en tjädertupp som har sitt revir bara en bit in i skogen bakom vårt hus, och den har Remu redan snappat upp. Nu är det bara att hålla tummarna! .. Med Ingo är allt bara bra. Han myser på som förr och vaktar huset ifrån otäcka främlingar!
Jag och Ingosen tar en powernap. Mattes gopojke ♥
Idag blir det Maxi för att inhandla lite mat till kylskåpet, som efter helgen är helt tomt. Blä, hatar Maxi, men äta bör man, annars dör man. Som de säger...
Ha det bra!
P & K
Hypokondrikern Lotta
God kväll..
Ligger nu i min ensamhet och kliar på Remu'sen. Baby och de andra åkte neröver landet tidigt imorse. Och i vanlig ordning saknar jag redan min älskling.. Men tidigt fredag morgon är han hemma igen, i sällskap av Anders samt Kenneth. Jag tror de skulle stanna tills på söndag, då BB spelar i Luleå på lördag kväll. Då kommer jag hänga på, och kanske även att Henka och Minna skulle följa med och kika :) Finns inget bättre än att se min baby på scen, han är så jävla bäst! Jag blir alldeles varm inombords bara jag tänker på honom.. Om du ändå kunde ligga här tätt intill mig älskling..
Ligger nu i min ensamhet och kliar på Remu'sen. Baby och de andra åkte neröver landet tidigt imorse. Och i vanlig ordning saknar jag redan min älskling.. Men tidigt fredag morgon är han hemma igen, i sällskap av Anders samt Kenneth. Jag tror de skulle stanna tills på söndag, då BB spelar i Luleå på lördag kväll. Då kommer jag hänga på, och kanske även att Henka och Minna skulle följa med och kika :) Finns inget bättre än att se min baby på scen, han är så jävla bäst! Jag blir alldeles varm inombords bara jag tänker på honom.. Om du ändå kunde ligga här tätt intill mig älskling..
Gud vad jag älskar dig
Denna dagen har iaf spenderats till att tvätta, aktivera hundar samt dega. Tidigt imorse var jag även till tandläkaren, då jag den senaste månaden fått för mig att mina tänder varit totalt förstörda, utan att jag egentligen haft ont eller liknande. Jag är lite av en hypokondriker på det viset, inbillar mig att jag har diverse åkommor hela tiden. Tandis hittade dock inga fel alls, och då röntgade de även och kollade igenom hela käften på mig. Jag skötte tydligen mina tänder helt utan anmärkning, och tandköttet såg friskt ut.. Det finns väl inte så mycket mer att tillägga där. Skönt att ha kollat upp det iaf.
Runt tio-tiden brummade jag ner på farmen och hämtade hit lilla Nessie. De hade nämligen ganska mycket att göra idag, så jag tänkte att de kanske behövde lite avlastning.. Tripp, trapp och trull har lekt nonstop hela dagen. Och stackars Remu har haft fullt upp att vakta sin lilla skatthög (en hög med massa skit och skräp som ligger mitt ute på gården) från Nessie som försökte tjuva en pinnbit då och då. Det var faktiskt ganska roande att titta på, då han efter att ha hämtat tillbaka ena skräpet efter det andra, fick som små raseriutbrott och lyckades frambringa ljud som man skulle kunna likna vid rävtjut ungefär. Det var verkligen sällsamt egenartade läten som fick mig att sätta kaffet i halsen av skratt ett flertal gånger. Haha, jäkla knäpphund! ... Ingosen var i vanlig ordning överlycklig över att få trycka ner de två mindre indivderna i backen, och varvade lekandet med att lägga sig i mitt knä för att bli kliad på bumbimagen. Mattes lilla glá-moggis vettni ♥
Våra gopojkar. Älskar denna bilden, kolla Ingos happy-face! ♥
Nu tänkte jag ta och se någon rolig dokumentär och därefter dejta John Blund.
Sweet dreams allihopa!
I can read your heart
" For the most part, however, Buck's love was expressed in adoration. While he went wild with happiness when Thornton touched him or spoke to him, he did not seek these tokens. Unlike Skeet, who was wont to shove her nose under Thornton's hand and nudge and nudge till petted, or Nig, who would stalk up and rest his great head on Thornton's knee, Buck was content to adore at a distance. He would lie by the hour, eager, alert, at Thornton's feet, looking up into his face, dwelling upon it, studying it, following with keenest interest each fleeting expression, every movement or change of feature. Or, as chance might have it, he would lie farther away, to the side or rear, watching the outlines of the man and the occasional movements of his body. And often, such was the communion in which they lived, the strength of Buck's gaze would draw John Thornton's head around, and he would return the gaze, without speech, his heart shining out of his eyes as Buck's heart shone out. "
- The Call of the Wild, by Jack London. -
- The Call of the Wild, by Jack London. -
Kärlek
Ni två ♥
Ingonen
Ingo har som vanligt svårt att visa sin vackra sida på bild, antingen mongo eller monster ;)
Liten blir stor
God kväll
Inte mkt har hänt sedan sist. Jag följde med ner på Getaway i Gävle en sväng, annars har jag mest varit hemmavid. Jag har jobbat, grejat med vovvarna samt pussat på P. Livet häruppe är riktigt king, jag älskar varje minut jag spenderar med baby och pojkarna. Varenda.
Mattes hjärtan, bilden tagen av P ♥
Den senaste tiden har vi varit rätt mycket i skogen med Remu. Vår lillkille har börjat växa till sig rejält nu, det är helt sjukt vad tiden gått fort. Nu skall instinkter väckas på riktigt, självförtroende stärkas och han skall bli en jakthund. Herregud, tänk den dagen vi skjuter hans första tjäder!!
Baby ligger och grejar med min telefon nu, och är helt inne i något. Tror jag skall avbryta honom och få somna i hans armar. Finns inget bättre.
Sweet dreams.
Inte mkt har hänt sedan sist. Jag följde med ner på Getaway i Gävle en sväng, annars har jag mest varit hemmavid. Jag har jobbat, grejat med vovvarna samt pussat på P. Livet häruppe är riktigt king, jag älskar varje minut jag spenderar med baby och pojkarna. Varenda.
Den senaste tiden har vi varit rätt mycket i skogen med Remu. Vår lillkille har börjat växa till sig rejält nu, det är helt sjukt vad tiden gått fort. Nu skall instinkter väckas på riktigt, självförtroende stärkas och han skall bli en jakthund. Herregud, tänk den dagen vi skjuter hans första tjäder!!
Baby ligger och grejar med min telefon nu, och är helt inne i något. Tror jag skall avbryta honom och få somna i hans armar. Finns inget bättre.
Sweet dreams.
