God kväll mina vänner!

Som vanligt är det ett tag sedan det publicerades ett inlägg innehållandes text på denna blogg. Och liksom alltid beror det på bristande intresse och lathet från min sida. Jag ber om ursäkt, än en gång, och lovar (med fingrarna i kors) att jag ska börja blogga mer ofta.

Idag var jag för första gången på väldigt länge till frisören. Jag har ju, som de flesta av mina vänner vet, frisörsskräck! Jag har i regel aldrig blivit nöjd, och t.o.m i de flesta fallen riktigt missnöjd. Så missnöjd att jag inte velat visa mig ute bland folk. Men idag gjorde jag som sagt en vild chansning och fraktade röven till frisörsstolen igen, och tänka sig, jag blev faktiskt nöjd! Alla slitna toppar borta, håret har fått sig lite volym och det lyser rött. Precis som jag vill ha det! Det som känns lite trist dock, är längden. Men det är väl bara att börja spara ut igen..


Baby har gått och slutit sina gröna för natten, och jag känner att det nog även är dags för mina blå. Om inte annat, så vill jag bara krypa ner och hålla om honom. Ha honom nära. Han är mitt allt!

Heippa!