Denna dagen började klockan 06.00 då min mobil slog igång sin oerhört irriterande alarmsignal. Knepigt nog var jag inte alls speciellt trött, vilket jag brukar vara varje morgon. Kanske berodde det på mina förväntansfulla nerver inför Remu's utställningsdebut. Klockan tickade iaf på och vid 07-snåret begav vi oss ner på farmen för att hämta upp lilla Nessie och lämna Ingo hos P's föräldrar.

Resan till Piteå tog strax över två timmar, och när vi kom fram hade vi två små vovvar som för första gången i sina liv satte sina tassar på ett utställningsområde. I början var det ett smärre kaos. Nessie förvandlades till en tvåbent vilde och glömde allt vad allmänt hyfs innebar. Remu blev sur när han inte fick som han ville, och försökte därför med pip, skrik och skall få sin vilja igenom. Allt var ju så nytt och spännande! Pissfläckar överallt, bajshögar, pipande och skrikande hundar samt okända människor som alla kom springandes och ville klappa "den söta lilla rävungen". Ni kan ju tänka er själva.. Bägge två landade dock relativt fort så snart vi hade gått några rundor inne i ridhuset samt i området.

Först in i ringen var Nessie. Hon skötte sig förvånansvärt bra för att vara hennes första utställning. Det vart något enstaka galoppsprång, men på det stora hela travade hon fint vid min sida. Bedömningen gick alldeles utmärkt, och hon fick mycket beröm för att vara så lugn och trevlig. Framför domarbordet stod hon klockrent, dock missade jag att bakbenen inte var helt parallella.

Kritik:

Lovande. Mycket feminin juniortik med bra propositioner och feminint huvud. Nospartiet borde vara kraftigare. Bra bröstkorg för åldern. Lovande överlinje. Väl ansatta ben, bra svans. Rör sig bra. Bra temperament. Behöver tid att utvecklas, men lovande början.

HP BIR

Efter relativt lång väntan var det lille Remu's tur att träda in i ringen. När jag vandrade fram till domaren började han det hela med att säga "Jag såg er ute på parkeringen, han är jättefin. Har utmärkta rörelser!". Som ni kanske förstår kunde det hela inte börjat bättre för vår del, snacka om peppning! När vi sedan började uppvisningen sprang han klockrent vid min sida, visade upp sig så vackert. Hanteringen var helt utan problem, han stod som ett ljus medan domaren kände igenom honom samt kikade på tänderna. Även här berömde domaren honom, sade något i stil med "Underbar päls, så duktig, otroligt vacker". Därefter ställde lillen upp sig som en riktig veteran, och stod därefter tills vi blev tackade ut ur ringen.. Domaren var en finne, så tråkigt nog förstod jag inte allt han sade, det var ganska taskig finlandssvenska om jag förklarar det så. Men han älskade vår Remu iaf, så mycket förstod jag ;) Han avslutade med att säga "Jag hoppas ni kommer lyckas lika bra med jakten som ni kommer göra på utställning".

När det sedan var dags för BIS-finalen blev vi tillsagda att ställa upp oss på led utanför den stora ringen. Jag och Remu fick gå in som nummer fem. Det roliga med finalen var att varje ekipage fick gå in i ringen var för sig, medan en gubbe presenterade varje ras. När jag och Remu traskade in hörde jag något i stil med "Nummer fem, den finska spetsen, en av finlands nationalraser, trädskällande fågelhund". Eftersom jag fokuserade helt på Remu lyssnade jag inte så noga. P berättade att han hörde folket runt ringen säga saker som "Gud en så lugn och vacker finne" osv när vi gick in. Verkligen skoj! .. Även här skötte sig Remu helt klockrent, han var så otroligt duktig!!

Kritik:

4 månader. Vacker valp som kunde vara lite kortare i kroppen. Utmärkt kroppsvolym och benstomme. Vackert huvud med utmärkta ögon. Välvinklad fram och bak. Rör sig utmärkt, speciellt bak.