Tomhet... Ångest... Smärta...

 

Jag var med om någonting fruktansvärt idag, som jag var helt oförberedd på. Tankarna snurrar som en jäkla virvelvind i mitt huvud. Jag mår dåligt, både psykiskt och fysiskt.

 

Allt har sin rätta tid, brukar man säga. Jag hoppas....

P har inte gjort mig någonting. Ifall någon misstolkar detta inlägget på det sättet. Igår var det tur att han fanns här hos mig. Jag behövde honom mer än någonsin. Mitt Hjärta.

 

Tack alla ni som hört av er, det värmer ♥