I övrigt kan jag väl inte påstå att det varit alltför positiva händelser som inträffat. Det har varit sjukdom inom familjen och P är borta under helgen (åkte idag, kommer hem på söndag eftermiddag). Men man skall inte fastna i en negativ spiral, det blir man ju knappast lyckligare av. I svåra tider måste man hålla ihop, arbeta framåt och fokusera på de ljusglimtar som livet bjuder på. Jag vore helt tappad bakom flötet om jag inte såg positivt på mitt liv idag. Jag har världens bästa man, som jag älskar att spendera all min vakna tid tillsammans med. Jag älskar honom så otroligt mycket, och vågar inte ens tänka tanken på en vardag utan honom. Han är mitt allt, den jag lever för. Punkt slut. Det finns väldigt många människor som aldrig kommer få uppleva den kärleken, så jag är väldigt lycklig lottad. Bokstavligt talat. Fan, jag saknar honom så enormt mycket redan ..... (blödig tjej, jajjemen!) ... Nu har jag blottat min akilleshäl (för ungefär hundrade gången) ;)